Svenskan

ja på svenskan ska man skriva fem st dikter och sedan lägga upp den på sin blogg och låta någon komentera dom. Och hälsts ska det vara någon från klassen... ;)

1. Jag förstår inget. Jag vet inget. Att ge upp är det lättaste, men det är också det sämta man kan göra. Att försöka, ge någon, något en chans är det svåraste, men också det bästa man kan göra. Alla vet det. Alla förstår det. Men ändå händer inget. Men ändå är att försäka det sällsyntaste man kan göra...

2. Jag vill inte. Jag kan inte. Varför är det så svårt att vilja något? Det är ju något som ska vara det lättaste, veta det man vill. Hur kommer det sig då att det är det svåraste jag vet... veta vad jag vill. Jag vill veta. Jag vill kunna. Men det är något som står i mot. Något som hinda mig för att veta vad jag vill. Vad är det för något? Kommer det någon dag försvinna...

3. Att kliva frrm från mörkret är inte lätt. Att visa vem man egentlingen är inte lätt. Säga vad man känner, visa att man inte är så stark som man verkar. Rädslan är inte att säga det, det är att visa sig svag för dom som har alltid sett på en stark. Visa att man har gömt så mycket, så länge att det skrämer än själv. Men är man så svåg. Om har kunnat vart i mörkret så länge och dölja saker så hårda?

4. Allt jag försöker göra att hjälpa. Och jag vet, ser att jag gör det. Men själv vägrar jag ta imot hjälpen. Det vet jag, det set jag också. Men jag kan inte hjälpa det. Att inse äns enga svag sidor är inte lätt. Och det vet i alla. Men för vissa är det svårare att faktiskt visa dom. När man ser, och vet att det är fel. Men ändå gör man det... gömer man dom....

5. Jag älskar dig. Men jag kan inte hälpa dig. Det äter upp mig att jag inte kan. Jag vill. Att se dig dagligen skada dig själv är något som skadar mig. Du vet det inte. Att skada dig själv skadar dom du älskar också. Du har hört det. Men du har inte lyssnat. När ska du lyssna, förstå att fortsätter du så kommer inte bara du dö. Utan jag, och alla som älskar dig också. Man dödar aldrig bara sig själv.